Tiden går fort när man har kul vilket vi absolut hade ikväll, 2 h och 20 minuters nöje. Johanna hade återigen lånat naturpasset av en kompis och efter en heldag+kväll på jobbet var det riktigt skönt att få sig ut i skogen.
Starkaste minnet jag har av orientering var från en friluftsdag i Ursviken skogar, slängde bort kartan i frustration och hittade en skelleftecykel som tre vinglade tillbaka med till skolan. Tacken blev att samma tre tjuriga tjejer skjutsades tillbaka ut ödemarken av en lärare.
Ikväll behöll vi kartan och hade väl egentligen mest problem att hitta en av kontrollerna. Efter sistkontrollen tittade vi på varandra och konstaterade att ingen av oss hade med mobil och frågan är vem av oss som skulle ha blivit lämnad i skogen åt myggen om det hänt nått. Att vara efterklok är som bäst när allt går bra!
Som tur var så hade det regnat hela natten innan så det var bara den vita (lättaste) leden som var öppen. Innan var man lite kaxig och tänkte att den röda kanske skulle vara sådär lagom lämplig. Men bara efter några längder så var man inte så stor i orden. Tog väl drygt 1,5 timme och svettigt nånting men vilken känsla när man befann sig halvvägs hängande på bergsväggen. Nu var det bara att dra sig i stålvajjern när det var svårt att hitta grepp men när man väl fastnade och det kändes som att man varken kom upp eller ner så hade man hjärtat i halsgropen. 
Ikväll blev det en cykeltur igen, Kåge tur & retur. Cykeln har stått orörd sen Vättern, så innan passet rycktes nummerlapp bort & däcken fick lite ny luft! Enligt Thomas var detta ett lugnt pass, vilket varken mina ben eller lungor höll med om! Jag undrar om man fortfarande kan vara sliten efter Vättern kanske?! Måste dock säga att det var kul att cykla igen, så det kanske ändå inte blir att sälja den till våren! 
Supernöjda 