Som tur var så hade det regnat hela natten innan så det var bara den vita (lättaste) leden som var öppen. Innan var man lite kaxig och tänkte att den röda kanske skulle vara sådär lagom lämplig. Men bara efter några längder så var man inte så stor i orden. Tog väl drygt 1,5 timme och svettigt nånting men vilken känsla när man befann sig halvvägs hängande på bergsväggen. Nu var det bara att dra sig i stålvajjern när det var svårt att hitta grepp men när man väl fastnade och det kändes som att man varken kom upp eller ner så hade man hjärtat i halsgropen.
Det gav helt klart mersmak frågan är bara när det blir. Kan verkligen rekommendera detta för de som har en stund över när man kör längs Norrlandskusten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar