Klockan 04.15 ringde väckarklockan på torsdagsmorgon och det var dags att ta sig till planeringsdagarna i Piteå...på cykeln. Johanna hade flaggat om en förkylning men hon var lika taggad som mig. Fick skjuts till Byske för att säkra att vi skulle hinna fram i tid. Tempen låg kring nollstecket och himlen var blå. Jag hade glömt skoskydden hemma och Johanna glömde sina såklart i bilen. Fick möjligheten att inviga mina nya vadderade cykelbyxor och jo det var helt klart värt blöjkänslan.
Första sträckan mellan Finnträsk och Holmfors var verkligen vad som kändes som oändliga raka kilometer med skog skog och lite mer skog. Vädret växlkade, blåhimlen blev mulen och diset gjorde att man knappt såg vilka uppförsbackar som väntade. Blev även markant kyligare och både jag och Johanna fick känna av domningar i fötterna.
Vi stannade strax innan Hemmingsmark för att fylla på energidepåerna. Tacka vettja Johanna som köpt en extra chokladkaka som smakade himmel. Jag hade räknat på kilometrarna innan avfärd men Hemmings kändes något längre än va vi trott. Klockan var kring 07:40 vi detta laget och vi blev lite skrajsna att inte hinna fram i tid då personalbussen skulle landa i Furunäs kring 09:15. Efter ett lite slit nådde vi äntligen Hortlax som bjöd på bebyggelse nästan hela vägen fram till målet.
09:16 parkerade vi cyklarna utanför hotellet och precis då kom våra kollegor med bussen så det kan man kalla tajming. Själv var man inte så sugen på en closeup med snor hela ansiktet varav finbilden bredvid. Vi drog snabbt in och fikade allt vi kom över sen hade hotellpersonalen varit så gulliga och fixat så vi kunde duscha upp oss inne på deras spaa.
Efter två mycket givande planeringsdagar både på dags och kvällskvisten lastade vi in cyklarna i bussen och åkte hem.
Och ja vi hade en tanke på att cykla hemvägen också men valet var enkelt för vi hade ju faktiskt inga skoskydd med oss.
