Nästan vila

Efter lördagens cykelträning så blev söndagen i vilandets tecken. Egentligen främst pga lördagsslarv på kvällen (är huvudet dumt får kroppen lida). Måndags fick jag otippat springsällskap av Lars. Som alltid när jag tränar med honom blir jag alltid både förundrad och förbannad. En person som är latare än latast ska inte kunna spara sin kondition och så fort han tar på sig löparskor, pjäxor ja vad som helst så är finns den där och levererar. Jaja han fick träningsverk och jag är nöjd. Igår löpning med Johanna, benen tyngre än nånsin. Idag blev det att spara lite på musklerna och promma istället med fint sällskap. Vi har ju nämligen startat en stegräknartävling på jobbet sen i måndags.

Tur att jag inte är en tävlingsmänniska...